farfar är tillbaka, stor varning

känner övergreppen i kroppen på alla ställen han rört samtidigt

vill inte minnas, är 4-13år igen ibland 4 ibland 13
jag är så rädd

SNÄLLA FARFAR SLUTA

vet att han dog 1993 när jag var 13 men det känns som det händer nu

ser dig och berörs över hur illa han gjort dig, han fick inte göra dig så illa finns det någon du kan vara hos nu i det svåra?

tack så mycket

är hos mina föräldrar och min syster

tog medicin nu lite lugnande

Ledsen att du har det så tungt liten. Hjälper lugnande för dig? Jag hoppas det!

Stor kram!

tack så mycket det hjälpte lite



stor kram

Hoppas du börjar må lite bättre nu liten. Ja det är hemskt när inte kroppen förstår att han är borta och inte kan göra dig illa mer, att det var länge sedan det hände. Det är fruktansvärda saker han har gjort mot dig. Hoppas dina föräldrar och syster är lite till stöd just nu.

Skickar lite styrka!!

Hoppas att du kan få stöd av din familj! Skönt att han inte kan skada dig mer, men förstår om det också är frustrerande att möjligheten att konfrontera honom inte heller finns, även om det kanske inte är så många som gör det..jag vet inte vad det kan göra för bearbetningen..?

Han som gjorde mig illa var en man från internet, så även efter att vi sagt upp kontakten kunde jag ändå kontakta honom för att vräka ur mig lite vad jag tyckte...det förbättrade ingenting egentligen, men jag hade ändå möjligheten att välja, och även om det som sagt inte förbättrade något så kunde jag ändå markera mitt värde genom att säga att det som hänt var åt helvete (inte de ord jag använde då och jag var väldigt hård mot mig själv, men jag sökte efter ett erkännande från honom, så man kan väl se det som att jag tyckte att han gjort fel och jag fick möjlighet att säga det).

Det var bara en tanke som slog mig...menar inte att ta din tråd och göra om den till min...men tänkte att det kanske gjort det svårare för dig att bli fri från honom?

Hoppas att du har bra hjälp runtomkring dig och att medicinen hjälper! Styrkekramar till dig!

tack så mycket



önskar jag kunde konfroterat honom men vet inte om jag vågat

det fanns folk runt mig som kunde ordnat en konfrontation men de frågade aldrig mig om jag varit utsatt, deras dotter var också utsatt och de ordnade en konfrontation för henne

och farmor var i samma rum där övergreppen hände



det är många som borde brytt sig



sen tcker jag mina föräldrar borde fattat att nått var galet när jag grät en gång när jag skulle till farmor och farfar

känns som om det är mitt fel att han förgrep sig på mig

Det är ABSOLUT INTE ditt fel att han förgrep sig på dig! Ett barn kan aldrig uppmuntra någon till det. Den vuxna har alltid ansvaret. Det var hans sjuka idéer som han valde att leva ut. Och även om du varit vuxen så är det aldrig ok att någon gör något mot den andras vilja! Och hur lite man än försvarar sig eller försöka komma undan så är det upp till den andra att faktiskt försäkra sig om att man vill...inte att det tillslut kan verka som att hon/han kanske inte vill..och inom en släkt säger det ju sig själv att farfar och barnbarn inte är ok!

Och vad gäller din farmor så var ju det inte heller ok! Vad ledsen jag blir :(

Jag blir också ledsen att andra inte såg vad som pågick, särskilt när det fanns andra som blivit utsatta som de visste om! Då är det ju helt plötsligt mycket lättare att förstå varför du grät när du skulle dit, och ett avslöjande borde ju per automatik leda till ett samtal med dig också! Jag tänker på när någon ledare inom ungdomsidrott avslöjats för något sexualbrott, då brukar det ju (som det låter i media) bli samtal med alla som haft någon koppling till ledaren...För det är ju mer troligt att förövaren gett sig på flera än bara en... Så arg jag blir på alla vuxna som inte tar sitt ansvar! Dels de som begår övergreppen, men även de som inte vill se.

tack så mycket



ush vad jag känner mig ledsen idag, känner mig så liten

tack för att ni ser mig

nej det är absolut inte ditt fel liten
känner igen mig, känner mig också liten o ledsen idag

kraaaam

frvillig kramtill dig med, hoppas du snart mår bättre

Det är absolut inte ditt fel liten, på inget som helst sätt. Din farmor borde ha ingripit, och likaså dina föräldrar. Vet de om vad som hände nu?

De borde verkligen ha ingripit!
Du har absolut INGEN skuld i det som hänt, inte på något sätt alls.

tack så mycket



nu vet mina föräldrar vad som hänt

vad modigt! Hur reagerade dem? Jätte starkt av dig.

det var min kusin som fick mig att berätta för farmor, farmor blev ledsen men inte för min skull utan för sin egen skull, mamma blev jättearg och trodde min kusin ljög, det ångrar mamma idag



då var jag 13, pappa sa i chock att vi kunde prata om det nu annars inte och jag förblev tyst i många år



kom och tänka på en sak, efterjag bajsat när farfar passade mig var farfar rädd att han skulle ta i för hårt så att det skulle göraont när han torkade mig,

där visade han sig snäll men hur kunde han göra som han gjorde?

ush mår skräp idag, bad till gud igår om att få somna in men jag vaknade, vill gud att jag ska leva?

tack så mycket för erat stöd

Vad modigt av dig att du berättade! Men synd med allas reaktioner... :( Vem tog upp det sen? Tänker på att du skrev att "pappa sa i chock att vi kunde prata om det nu annars inte och jag förblev tyst i många år", så jag tolkade det som att ni har börjat prata om det igen.

Angående din farfar så kan det finnas flera förklaringar..Antingen ville han kanske vara försiktig med dig för att döva sitt samvete för att han gjorde dig illa i andra sammanhang, kanske ville han visa att han visst vårdade och var rädd om dig. Eller så ville han vinna ditt förtroende, signalera att det han gör med dig är för ditt välmående, eller kanske tänkte han att han skulle undvika dina klagomål inom områden som du skulle kunna våga prata om. Ett barn kan kanske berätta för sina föräldrar att någon torkar för hårt, att de inte vill att han ska röra en. Men saker som är över gränsen, som sker utanför den vård och omsorg barn behöver, det är det nog vääääldigt få barn som vågar säga något om. Nu är det här bara mina egna tankar, jag har inget stöd för att det skulle vara på det sättet, men känns det rimligt?

Såklart att du ska leva och finnas! Vi behöver dig här, men framförallt ska du finnas för DIN egen skull! Livet blir bättre, tids nog.

Styrkekramar till dig!! Var rädd om dig nu!

tack så mycket, ligger nog mycket i det du skriver

vi har pratat lite granna mina föräldrar och jag men det känns för jobbigt,

de verkar mest besvärade när jag berättar att jag mår dåligt, särskilt om jag berättar om mina demoner dvs röster, deonerna blir förbannade på mig när jag skriver om dem, de vill mig illa, är så rädd för dem, de säger att fafar kommer tillbaka

var rädd om dig du med frivillig kram

Det låter som du har det riktigt tufft :( Skulle det fungera att gå på samtal tillsammans med dina föräldrar? Kanske inte bara för att prata om det som varit, utan hur det påverkar dig. För dina föräldrar känner säkert en stor oro för dig, samtidigt som de inte vet hur de ska bemöta dig. Men kanske du kan få mer stöd av dem om ni med professionell hjälp kan prata om var du befinner dig?

kanske skulle vara en ide men tror inte jag skulle orka med det i nuläget



tack för ditt stöd

farfar kommer aldrig komma tillbaka, han kan aldrig mer skada dig och han borde aldrig fått chans att skada dig ifrån första början. så ledsen att din farmor inte satte stopp för det hemska

tack så mycket

känner mig ledsen idag

Tänker på dig liten, hoppas det snart släpper lite