orkar inte

mår allt sämre för varje timma som går, pratade med en sköterska på min pskmotagning, hon sa att om det blir värre måste jag åka in till psykakuten vill inte det men vet samtidigt inte hur länge till jag orkar med denna ångest, demoner och minnen

Har du något ångestdämpande? Om det bara blir värre och värre så blir jag orolig och tycker att du kanske borde åka in. Minnen är så hemska att det är svårt att få någon ro alls...

tack så mycket

har en massa mediciner i min apodos pluss extra lugnande som inte riktigt vill hjälpa

Jobbigt när det inte hjälper. Hoppas det ska bli lite bättre snart, vågar du åka in annars??

Stor kram!

jag vet inte om jag vågar åka in, avaktar iaf tills imorgon

tack så mycket kram

Hemskt att höra att du har det så tungt just nu, liten! Det låter bra att du ser det som ett alternativ att kanske åka in fastän du kanske avvaktar tills imorgon. Du förtjänar inte all ångest och hemska minnen.

tack så mycket

Ledsen du har det så svårt just nu . Hoppas du känner dig bättre snart.
Blir det värre så åk in till psyk så du kan få hjälp.
Ta hand om dig och var snäll mot dig själv!

Tänker på dig jag med! Hoppas verkligen att det släpper lite snart, det blir alltid bättre igen, hur hemskt det än känns just nu. Försök härda ut, gör något som du tycker är skönt, även om ingenting känns skönt just nu eller kan avleda från de hemska tankar och känslorna.

Det kommer att bli bättre!

Har du något som känns lite tröstande?

tack så mycket

Hur mår du idag liten? Har du kunnat sova lite? Hoppas så att ångesten har blivit lite mindre för dig idag.

jag mår inget bra alls idag, sovit bra inatt och sovit en stund på soffan, men så vaknar jag och mår skräp

hoppas ni mår bättre

Usch liten, vad hemskt att du har det så jobbigt. Funderar du på att åka in idag så du ska få hjälp? Eller tror du att det kommer att vända snart? Vad är det som brukar hjälpa när du mår såhär dåligt? Har du någon hemma hos dig eller vill du helst vara själv? Skulle så gärna hjälpa dig på något sätt även om jag inte känner dig. Vet hur jobbigt det är när man mår så dåligt. Kan det vara skönt att gå ut lite, känna regnet mot kinderna, låta vinden blåsa bort lite av de hemska känslorna? Det är jobbigt att ta sig ut, nästan omöjligt kanske, men jag brukar själv ofta må liiite bättre efter det. Eller lyssna på hög skrikmusik?

tack så mycket, avaktar lite med att åka in, är hemma hos mina föräldrar just för att jag inte ska göra mig illa

varit ute med hundarna och pratat med en kompis, då lättade det lite men så fort jag kom in kom allt tillbaka

vad skönt att du är i närheten av andra just nu så du slipper vara ensam i alla starka känslor

ser nu att jag inte välkomnat dig, varmt välkommen hit till sidan liten
hoppas du ska trivas,

tack så mycket

Ok det låter bra. Skönt att det i alla fall blev lite bättre en stund när du var ute. Förstår att det kommer tillbaka så fort du kommer in igen. Det är verkligen inte lätt. Försök avleda dig själv så mycket du kan. Jag lovar att det kommer att kännas bättre igen. Kanske inte idag eller imorgon, men det kommer att finnas en dag som det ser lite mera ljust ut!

Skriv så mycket du vill och orkar!

tack så mycket för erat stöd och att ni bryr er

Det är klart vi gör

Kram till dig!

och jag bryr mig om er kram

Stor kram till dig, fina liten!

stor kram tillbaka



tack så mycket

Så bra att du kan vara hos dina föräldrar så de kan skydda dig. Det krävs mycket mod för att ta hjälp av andra, i alla fall är det så för mig. Och jag blir imponerad av dig! Hoppas att du har mod att även ta dig till professionell hjälp om det krävs akut. Det är länge sedan jag befann mig i det mörkaste, och jag minns inte så mycket av den tiden. Jag trodde inte att det skulle kunna bli bättre, och orkade inte ens bry mig om det. Jag kunde inte ens fundera på hur ett liv utan alla tankar och känslor skulle kunna vara. Det var bara tomt. Och jag kände ingenting. Men nu är det tvärt om, jag kan knappt minnas hur det var att känna så. Jag vet att jag mådde så, men kan inte förstå det riktigt längre, att jag kunde vara så tom och avstängd. Men jag vet. Och det berör mig väldigt att läsa hur du har det nu. Jag hoppas att du får all tänkbar hjälp, och att du i alla fall får fortsätta sova hyggligt, så du kan få lite ro från tankarna och bli mer utvilad så du kan få några bra stunder i vaket tillstånd också!

Jag vill inte försöka påstå att jag vet hur det känns för dig och att jag förstår precis hur du känner dig, men jag vill att du ska veta att du inte är ensam och att även om det känns hopplöst så kan det, på något konstigt sätt, tids nog, komma en tid när det blir bättre. Dag för dag blir det bättre. Ibland kommer bakslag med tyngre perioder, men ju längre tid som går, desto längre tid blir det mellan dessa perioder. Och det mörka är inte lika mörkt...

Ta hand om dig nu, och låt andra ta hand om dig!