Har du anmält din förövare och vill berätta?

Har du anmält din förövare och vill berätta din erfarenhet? Hur påverkade det hela dig? Fungerar rättsväsendet bra, dåligt?

Nej och tyvärr kan jag inte göra det heller.Men jag skulle gärna vilja.Orsak:det skulle få ödesdigra konsekvenser.Samtidigt vill jag få någon form av upprättelse.Är väldigt kluven.

Förstår kluvenheten Maskrosflickan, jag har inte heller anmält och ibland känner jag att det är ett svek mot mig att låta honom gå fri.

Jag har inte själv tagit beslutet att anmäla men har varit i rättsprocess. Hur ska jag förklara.... Jag befann mig i en process där jag liksom hamnade där ändå utan att riktigt förstå vad jag gav mig in på. Det blev rättegång och sånt, och det var väldigt jobbigt. Jag kan ändå tänka mig att det var bra att den skedde så tätt inpå istället för att jag skulle ha anmält i efterhand, men jag var inte riktigt beredd på vad det innebar.

Vad jobbigt att du inte kan det, maskrosflickan, nu när du känner dig redo.. :58585:

Är de 15 år preskibering eller 10? nån som vet?

Hej! Tio år från och med du blev myndig, det är vad jag uppfattat. Har även uppfattat det så att det kan vara 15 år om brottet/brotten anses grova. Alltså borde du om du var under 18 när brotten begicks kunna anmäla till och med du är 28 respektive 33 år. Jag är inte hundra, det är min uppfattning!

Kram

Okej, tack så mkt admin. känns skönt att veta att jag fortfarande kan anmäla om jag vill...

Jag fick länge kämpa med att få ett besöksförbud mot min f.d man som misshandlat mig psykiskt och fysiskt. De tyckte inte att det fanns en hotbild, fast än att jag berättat om att jag kände mig hotad samt att jag visat upp sms han skickat mig, visat samtalslista m.m. Det tycker jag är rent ut sagt förjävligt. Jag kände mig väldigt skör och otrygg och fick bo hos vänner och bekanta för att känna mig lite tryggare.

I nuläget så har han besöksförbud men min tillförlitlighet på rättsväsendet har fått sig en rejäl törn, minst sagt.

Jag bestämde mig för att anmäla övergreppen som skedde när jag var 14, när jag var 17. Eftersom jag var minderårig fick jag gratis ett målsägandebiträde, och det stödet var helt otroligt. Jag tror till och med jag kanske valde mitt själv? Minns inte riktigt. Hon var verkligen bra. Hjälpte mig igenom hela processen, hur polisen skulle agera, hur det skulle se ut i rätten etc. Jag läste också på mycket innan hur en rättegång går till, hjälpte att veta alla såna detaljer. Jag hade tur i och med att jag hade kvar mejl och chattkonversationer där min förövare pratade om övergreppen, även bilder han tog på oss. Det var dock jobbigt att min dagbok också blev bevismaterial, kändes verkligen utlämnande, men det var ändå värt det. Förhören var inte så jobbiga som jag hade trott, hamnade hos bra poliser. Men mitt målsägandebiträde guidade mig också mycket i hur jag skulle berätta om händelserna. Att jag skulle vara tydlig med saker som jag inte var säker på, nämna datum och tider om jag kom ihåg det. Själva rättegången var nog bland det svåraste jag någonsin gjort. Samtidigt var det väldigt skönt. Han framstod så ynklig. Jag var den vältaliga av oss två. Jag berättade tydligt allt som hade hänt. När det var hans tur att berätta om vad som egentligen hade hänt började han svamla om att det var jobbigt i häktet men att han tänkt mycket på att jag kanske är lite arg på honom. Det var helt bisarrt, faktiskt pinsamt. Domaren fick avbryta flera gånger eftersom han svamlade om helt irrelevanta saker. Till slut fick hans advokat fråga specifika frågor som han besvarade. Det var en väldigt skön bekräftelse att det kändes som att hela rätten var på min sida redan då. Ett annat tillfälle jag inte glömmer är när han försökte få det mildare straffet "sexuellt utnyttjande" istället för "våldtäkt av barn", eftersom jag hade varit med på övergreppen. Minns hur han fick frågan "Men du erkänner alltså att du hade sex med henne innan hon fyllt 15?", och att de verkade lite chockade över att han försökte komma undan med det samtidigt som han inte nekade till vad han gjort.

Domen blev bra tycker jag. Minimumstraffet är ju 2 år och han fick 3 år. Kändes skönt symboliskt. Tycker att det är märkligt att barnpornografibrottet "konsumerades" av våldtäktsdomen. Att det kanske finns bilder av mig som cirkulerar på nätet är ju en separat grej, tycker att det borde ha dömts för sig. Nu är han ute ur fängelset och har flyttat till min hemstad(där jag inte bor just nu, men där jag kommer ifrån). Tycker att det är svårt. Önskar att han hade kunnat vara inlåst för alltid eller i alla fall kunnat flytta långt bort.

Oj, det här blev jättelångt.. Hur som helst är jag glad över att jag anmälde. Men jag hade mycket bevis på min sida. Om man har möjlighet att få juridisk vägledning av någon innan anmälan tror jag det kan vara bra.

Välkommen hit coolwater!

Känner igen mig en hel del i din process. Minns att min förövare också pratade om helt irrelevanta saker, och framförallt att han gjorde bort sig och avslöjade sig själv. Det var så förvirrande! Jag var så rädd för honom och trodde han skulle få alla där inne på hans sida och att han skulle klara sig ur rättegångarna utan att det var fråga om något annat.

Min förövare är också ute nu igen. Hade önskat att han bodde längre bort...

Tack för att du ville dela med dig!!! Det hjälpte mig mycket.